COP20 i Lima har nu ägt rum i snart en vecka, Mattias Goldmann rapporterar om läget.
Idag är det BINGO-dag på klimatförhandlingarna i Lima. Business International Non-government organisations står det för, och betyder att vi en dag av klimatförhandlingarnas tolv ska tänka särskilt på näringslivet. Det är både för mycket och för lite. För mycket, för att allt fokus hela tiden bör vara på att uppnå ett faktiskt resultat som klarar oss undan de värsta temperaturhöjningarna. För lite, för att alla är överens om att vi inte klarar klimatmålet utan näringslivet. Trots näringslivets tyngd är de nästan alltid bara omnämnda, inte hörda eller tillfrågade.
När nu BINGO ändå är en förkortning, så låt oss använda den som ett sätt att på några korta minuter sammanfatta hur läget är i Lima.
B för Bindande. En av de stora frågorna här i Lima är hur bindande det framtida klimatavtalet ska vara. ”Binding under the convention” är kompromissen man arbetar utifrån, alltså inte juridiskt bindande i vanlig mening. Men vad innebär det om man inte lever upp till de klimatåtagande man utlovat?
Trots näringslivets tyngd är de nästan alltid bara omnämnda, inte hörda eller tillfrågade.
B för Bindande. En av de stora frågorna här i Lima är hur bindande det framtida klimatavtalet ska vara. ”Binding under the convention” är kompromissen man arbetar utifrån, alltså inte juridiskt bindande i vanlig mening. Men vad innebär det om man inte lever upp till de klimatåtagande man utlovat?
Mattias Goldmann rapporterar från Lima
I för I-länder. I Kyotoprotokollet, vars andra åtagandeperiod ännu inte trätt i kraft eftersom för få parter ratificerat det, delas världen upp i utvecklings- och i-länder, eller Annex 1-länder. I det kommande avtalet är man i princip överens om att denna uppdelning inte är fruktbar längre, inte minst som många rika oljestater räknas som non-Annex 1 utan utsläppskrav. Principen ”shared but differentiated” tänks gälla, men när vi nu närmar oss att precisera hur en sådan bördefördelning ska se ut, är många länder väldigt nära en återgång till i- och u-länder.
N för Nya marknadsmekanismer. FN:s marknadsmekanism CDM har efter tio år förfinats, så att säkerheten är stor att utsläppsminskningen verkligen sker, är beständig och inte hade skett utan projektet. Över 1.5 gigaton koldioxidutsläpp har kunnat undvikas tack vare CDM, en betydande och ökande andel genom frivillig klimatkompensation från företag och enskilda. Skogsskyddsmekanismen REDD är också en form av marknadsmekanism, och nu förhandlas om utformningen av NMMs, new market mechanisms, som ska användas för sektorsvisa transaktioner inom klimatåtagandena. Men först borde vi kanske ha ett tufft klimatmål som gör mekanismerna efterfrågade?
“Principen ”shared but differentiated” tänks gälla, men när vi nu närmar oss att precisera hur en sådan bördefördelning ska se ut, är många länder väldigt nära en återgång till i- och u-länder”
G för Gröna Klimatfonden. Med nästan tio miljarder dollar insamlade är Gröna Klimatfonden en framgång och en mycket viktig del i att minska misstron mellan rika och fattigare länder. Men hur ska fonden användas effektivt, vilka projekt ska stödjas, hur ska den arbeta med klimatanpassning förutom utsläppsminskningar, hur ska ett hållbart näringsliv stimuleras? Dessa frågor – och hur man ska nå 100 miljarder dollar per år från år 2020 – pockar på svar i Lima.
O för Oåterkalleligt. Avtalet i Paris kommer knappast att i sig räcka för att vi ska klara tvågradersmålet. Med ett aktivt näringsliv, duktiga kommuner och engagerade medborgare kommer vi längre. Men det behövs ändå mer, och därför ska processen utformas så att man successivt kan skärpa sina åtaganden. Men hur utformas det på ett lagom bindande sätt – och hur förhindrar man att länder gör som Japan eller Australien gjort under Kyoto; backar från tidigare gjorda åtaganden?
Det må vara BINGO-dag i Lima. Men det är för tidigt att ropa Bingo än.
